>>>>>><<<<<<<

Gillerbacken 49

goodbye childhood

flickor i bur

sjukt dålig låt på tv

förresten ville jag skriva något längre. för det varar ju sen när man vill läsa ännu mer.
en annan sak som är konstigt att tänka på är hur länge texterna jag lagt upp här kommer finnas kvar. vad ska hända för att de försvinner? internet är för mig fortfarande något väldigt abstrakt. avancerad filosofi krävs för att förstå denna företeelse. det är lite som att minnen, precis som fotografier gulnar. de blir ju suddigare och suddigare. på något sätt känns det som att det är menat att man inte ska kunna se ett fotografi hur länge som helst. det måste försvinna, också det bli ett minne, som i sin tur gulnar bort. är det samma sak med det här?
jag läste en bok förra sommaren om sekelskiftespianisten Satie. den var baserad på alla brev han fått, och alla brev han skrivit. det var lite märkligt att få tillgång till det där. det blev så intimt.
när min mormor dog hittade vi en bunt med brev, omlindat av rött sidenband. när vi knutit upp banden såg vi att breven var från min morfar. han lever inte heller. det kommer dröja länge innan jag läser de där breven. jag kommer få veta så mycket, som hon aldrig sagt, och som morfar aldrig hade tänkt att någon annan skulle få veta. vill jag veta något sånt? är något skapat för att vara då det varar, så är de nog menade så.

tänkte jag skulle skriva nåt här. bara för att kunna minnas det sen. det är ganska roligt att kolla på allt man skrev för ett år sen. jag har nog inte utvecklats ett skit egentligen. bara fått distans till det som hände då. en ridå drogs åt sidan och jag förlorade mig själv.

I Min Fantasi/På Andra Sidan Jorden. Av tusch och krossade bär, 2006.